MIN VÄRDERING AV PROJEKTET SÅ HÄR LÅNGT

Nu har jag levt med denna projetkidé länge. När jag skrev min stipendieansökan hösten 2005 hade jag redan burit på den en längre tid.
Nu känns det angeläget att titta bakåt lite och fundera över om det blev som jag tänkt och trott. Det är visserligen inte färdigt ännu men i alla fall.
I det första steget var min intention att skugga människor med speciella behov i publika miljöer. Min idé var att träffa enskilda, vanliga personer, i stället för utvalda representanter för olika grupper. Genom att samtala med och följa dem trodde jag mig kunna upptäcka produktrelaterade problem som är relevant för många miljöer.
Jag kallade dessa undersökningar för skuggning. Det visade sig svårt att hålla fast vid skuggningsmetoden i den meningen att jag skulle följa efter som en diskret skugga. Det blev mer ett intressant samtal mellan mig och den skuggade om vad som ställde till med svårigheter för dem. Jag tror detta var en bra utveckling men ville även göra mer diskreta observationer och valde då att jobba med det jag kallade anonym skuggning. (beskriv i att ainlägg på bloggen. den kombinationen blev bra.
Väldigt många av de svårigheter vi observerade tillsammans hade inte den tydlig produktrelatering. De var oftare konseskvenser av dåligt genomtänkta miljöer och dåligt underhållav miljöerna.
Mina skuggningar blev lite färre än jag tänkt mig och jag ägnade mer tid åt samtal med personer som arbetar med miljöer på olika sätt, kommunala tjänstemän, arkitekter m fl och åt att läsa hemsidor, medlemstidnignar för hanikappgrupper, facklitteratur om byggande och tillgänglighet. Det finns mycket kunskap att ta vara på.
Denna första fas av kunskapinhämtande var otroligt intressant men till sist var jag tvungen att sätta stopp för den och gå vidare mot ett beslut om vilken produkt jag skulle ägna fas två åt.
Jag hade då ett tiotal produktidéeer att välja mellan och tillsammans med en referensgrupp, Kaj Abbestam, Birgitta Nilsson och Maria Fagrell vände och vred jag på dessa och stannde till sist för trappräcke. Vi var nog alla lite förvånade över valet men det kändes ändå helt rätt.

Jag hade tur att snabbt hitta ett mycket bra företag att arbeta tillsammans med, Herrljunga Ledstångfabrik. Det är ett gäng på knappa 15 personer som tillsammnas äger företaget och mäter, tillverkar och monterar trappräcken över stora delar av Sverige och någon gång utomlands. De är marknadsledande när det gäller lite mer komplicerade räcken. (www.hlf.se)
Mitt arbete tillsammans med dem har varit underbart roligt. De är intresserade och motiverade. Trots att de haft otroligt många beställningar under samma tid som vi arbetat med detta har de tagit sig tid att delta. De är kreativa och inspirerande.
Arbetssättet att, likt andra Design med Omtanke-projekt, lägga mycket tid i början på att bilda ett team som har en gemensam grund av kunskap och insikt i tillgänglighhetsfrågor, miljöhänsyn och gemesamma inspirationskällor såväl som enskilda har varit lika givande här som annars.
Både jag och personerna på Ledstångsfabriken har nu kunskaper som vi bär med oss i projektet och efteråt.

Jag har för avsikt att vidreutveckla detta inlägg framöver.