Möte med Unga rörelsehindrade på Dalheimers Hus

Vid ett första besök på Dalheimers Hus i Göteborg träffade jag Kristina och Lisbet som arbetar för Unga rörelsehindrade. Samtalet slutade med att de påföljande dag skulle ta upp mitt projekt med sin styrelse och bjuda in dem till en träff med mig.
Denna träff hade vi igår, 23 augusti. Där jag träffade 6 tjejer med rörelsehinder och några av dem hade också andra funktionshinder.
Jag ville få kunskap om vilka krångligheter som rörelsehindrade kan stöta på i publika miljöer. Jag berättade om mitt projekt, de berättade för mig vilka svårgheter de kan stöta på.
Det handlar mycket om att det är för trångt på olika ställen, exv i affärer. Att manövrerar en rullstol el permobil i trånga affärsgångar år svårt. Att dessutom kunna få med sig en kundvagn blir ännu svårare. Många gånger får en assistent ta över fler uppgifter än vad som skulle vara nödvändigt. Kanske finns de många som skulle klara sig utan assistent om miljöerna vore bättre utformade.
Höjder på olika inredningar är också ett problem. Att nå över bardisken för att beställa en öl på puben, eller att nå för att knappa in koden (bla på systemet) vid betalning med bankkort (annars måste man högt säga sin kod till kassörskan som knappar in). Att nå varorna i butiken. Trösklar kan vara ett hinder, hissar finns inte i butiker, man får åka varuhiss.
Provhytter för små, prova i på lagret, händer ofta.
Trenden med barstolshöjd även på caféer mm är ett problem.
Presentbutikern coh andra "mysiga" butiker för trånga, tänk om man river ner.
Bättre skyltning efterfrågas. Vid sysnskada, och för att slippa kryssa runt för mycket.
Vissa banker mm har höj och sänkbara diskar. Oftast sköts de av pesonalen från deras sida men bra i alla fall.
Hiss som följer trappan känns bra, man upplever mindre särbehandling, kan följa sina vänner uppför trappan. Finns nog på konserthuset. (jag skall kolla det)
Många butiker har alldeles för starkt ljus, trend mot vitare ljus, ibland blinkande likt discobelysning. Kan orsaka epelepsianfall.
Konstigt att även nybyggda lokaler som Hard Rock kafé har så många små trappor och nivåskillnader.
Snurrande dörrar svårt, alternativen svåråtkomliga ibland.
Får betala fullt på exv Universeum trots att vi inte kan se / uppleva allt. Universeum är svårt med skyltning, de syns dåligt, särlösningar för att ta sig fram.

På min uppmaning att vara visionära, vad skulle de drömma om vore möjligt får jag följande svar: att det fanns rullband överallt där det finns rulltrappa idag, aldrig trappor på utsidan av hus, riklig tillgång på handikapptoaletter, inga gångytor med gatsten.
Jag tyckte nog inte att det var så stor visioner men visst kan det vara så att en lösning på de vardagliga problemen är en vision idag.
Som en av dem sa i början av träffen, det är svårt att nämna vad som är problem. Lättare att nämna det som inte är problem idag. Man blir lycklig när något fungerar.
En vision till som kom var om fler rullstolsplatser på tågen. Som det nu är finns det vanligen en plats per tågset till Stockholm. Tänk om den är bokad ellr man vill resa två rullstolburna vänner samtidigt. Även på spårvagnar blir det fullt. Rullstolar och barnvagnar konkurrerar om utrymmet. Varför måste alla stiga på där det låga insteget på vagnen är, kan inte de som kan gå i trappor ta de andra ingångarna så vi slipper trängas. Eller bättre - alla ingångar borde vara lågt insteg på.
Efter två timmars träff avslutatde vi. Några av dem kan tänka sig att jag får "skugga dem" då de skall ut på stan i några sammanhang. Jag eller de tar kontakt framöver.